Så här började det för mig

Domsöndagskvällen 20/11 2005 var några församlingar i norra Ale samlade i Älvängens missionskyrka (några mil norr om Göteborg). En deltagare läste då upp en notis som Nödinge församling i södra Ale satt in i kommunbladet. Där uppmanade svenska kyrkan, missions- och pingstförsamlingarna till ekumenisk bön om väckelse i Götaälvdalen tisdagskvällar kl 21 - i hemmen eller där man befinner sig.
Som en blixt slog det ner i mig: Så enkelt! Varför skulle inte vi kunna vara med i detta!
Så satte vi i norra Ale följande vecka in en tackannons till Nödinge med meddelandet att vi gärna kopplar på deras tisdagsbön. Och tanken slog snabbt rot på lokalplanet.

Nästa steg

Eftersom jag är med på i diskussionssajt för präster på nätet berättade jag om tanken också där. Samma sak - många anslöt sig på direkten, på många olika håll i landet. En avgörande sak för att så många nappar är säkert tillägget "en minut eller en timme". Inga stora bördor eller åtaganden - en kort minut bara, om så skulle vara

Tidningar

I början på januari skrev tidningen Dagen i intervjuform om tisdagsbönen. Lite senare i januari slogs den upp ganska stort på Kyrkans Tidnings göteborgssida (journalisten hade läst Dagen). Någon vecka därefter skrev Världen idag en engagerad artikel om processen. I ingetdera fallet handlar det om mina initiativ. Det bara sker. Det enda jag skrivit själv är en blänkare i SPT - på redaktionens begäran.

Uppsala och Anders Sjöberg

17-18 januari var jag på kurs för kyrkoherdar i Uppsala (handlade om rekrytering). Eftersom jag ganska envist fått EFS-ledaren Anders Sjöberg på mitt hjärta, bad jag Gud lite väl djärvt: "Gud, kan du inte som ett tecken på att det här inte är mitt eget projekt föra Anders Sjöberg i min väg, när jag kommer till Uppsala". Vet ju att det som är fött av kött är kött …
Måndag hände ingenting, tisdag kväll gick alla kyrkoherdarna ut och åt. Eftersom jag såg att jag inte skulle hinna dricka kaffet efter maten, sa jag till mina okända norrlandskolleger vid bordet: "…får nog slopa kaffet, skall gå hem och be tisdagsbönen". "Berätta mer", bad de. Och sen: "Men du behöver ju inte gå hem, vi kan ju be här vid bordet". Så bad vi kort och kraftigt. "Det är detta vi kommer att komma ihåg av kursen", kommenterade de efteråt.
Dock gick jag hem och fortsatte den där bönen om att få Anders Sjöberg förd i min väg. Undrade själv om jag var lite galen, kanske t o m frestade Gud.
Sista tillfället vi var ute på stan var när vi åt lunch på saluhallen på onsdag. Allt såg kört ut. När vi tagit på oss och skulle gå, sa någon ganska högt: "Men är det inte Anders Sjöberg som står där!". Så fick jag byta ett par meningar med honom i kassakön och mejla lite information när jag kommit hem.
Vad jag då inte visste var hur detta i sin tur fungerade som en hälsning från Gud till honom och EFS. Det skrev han om i en krönika i tidningen Budbäraren strax efter
(läs länken "tidningsartiklar)

En ny kväll i Älvängens missionskyrka

Tisdagen 21 febr hade vi en ekumenisk kväll i Älvängens missionskyrka. Jan Erixon ledde, Ylva Eggehorn talade. Frågade om jag fick lägga ut Dagen-artikeln som en liten info om tisdagsbönen. Jan sa: "Min fru och jag är redan med. Berätta om den efteråt för alla de andra vid kaffet, så kan vi sedan tillsammans be tisdagsbönen kl 21".
Som vanligt tycktes berättelserna väcka tro och hopp hos de närvarande, och så bads än en gång vid borden, kort och kraftigt.
Jan berättade ett par dagar senare att han skall ta med tisdagsbönen till Ryssland, dit han åker ganska ofta. Samt kanske också till en evangelistkonferens i pingst med deltagare från hela världen. Vad är det som sker?

Rötter bakåt

Vid närmare eftertanke kom jag på, att jag hört om att ett par (Brown) från Brasilien kommit till våra trakter i de dagarna som bönen startade. De var från England, hade rest till Brasilien för att få se vad Gud gjorde där. Och ddär - i Brasilien - fick de den märkliga kallelsen att åka till Skandinavien för att kalla de kristna, som håller på att lämna sin tro, åter till Herren.
Först kom de till paret Ingvarsson i Älvängen, men eftersom de inte var så många där just då, for man vidare på kvällen till Nödinge. Och där träffade de folk som efter deras besök satte igång med tisdagsbönen. Vad är det som sker?

Fortsättningen?

Tisdagsbönen är inte mitt projekt. Råkade bara komma in i händelserna ("kairos") i ett begynnelseskede. Mitt namn är egentligen alldeles ovidkommande. Tisdagsbönen uppfattar jag vara Guds egen kallelse och en av de märkligaste chanserna vi haft att förebereda en nystart för svensk kristenhet. Nu undrar jag bara hur detta skall gå vidare.
Pröva din roll, med det kontaktnät du har. Känn absolut inga krav! Men om du skulle känna glädje över tanken med tisdagsbönen - sprid den vidare.
Soli Deo Gloria - åt Gud allena äran!

/Åke Reinholdsson Skepplanda